Apologies! Your web browser lacks required capabilities. Please consider upgrading it or switching to a more modern web browser.
Initializing. Please wait…
<h1><center>Tre små grisar</center></h1>
<h3> Del 1</h3>
<p>Det var en gång tre små grisar som bodde i skogen
tillsammans med sin mamma.</p>
<p>En dag sa hon till dem:
<b>"Nu har ni blivit stora nog att flytta hemifrån.
Ge er ut och bygg er var sitt hus.
Men det måste vara ett rejält hus, för den elaka vargen
ligger på lur och han kan ta er"</b>.</p>
<p>De tre små grisarna packade sina saker och gav sig iväg.
Den första lille grisen byggde sig ett hus av trä.
Dunk! Dunk! Han satte samman bräder och spikade i dem.
Han brydde sig inte om att vara rädd för vargen.</p>
<p>Den andre lille grisen byggde sig ett hus av halm.
Själv tyckte han att det var mycket fint och han blev klar mycket snabbt.
Han var inte heller särskilt rädd för vargen.</p>
<p>Den tredje lille grisen byggde sig ett hus av stenar och murbruk.
Han lade på ett tak av tegel och satte i en dörr av tjockt trä.
Hans hus blev verkligen stadigt.
Han kände sig mycket nöjd med sig själv när han var klar.</p>
<h2>[[Del 2]]</h2>
<h3>Del 2</h3>
<p>Vargen fick höra talas om att de tre små grisarna flyttat hemifrån.
En dag kom han för att äta upp dem.
De tre små grisarna blev mycket rädda och skyndade sig in i sina hus.
Först knackade han på dörren till huset av trä.</p>
<p>Han knackade försiktigt och ropade:
<b>"Goddag på dig lilla gris. Får jag stiga in"?
"Aldrig i livet", svarade den lille grisen.
"Öppna"! skrek vargen.
"Nej", svarade den lilla grisen.
"Du kommer att få ångra dig", sa vargen.
"Jag tänker blåsa så hårt att ditt trähus rasar!</b>
</p>
<p>Och vargen blåste omkull huset så att trät for åt alla håll.
Den lilla grisen sprang för livet tills han kom till det lilla huset av halm.
Hans bror hade sett när han kom springande,
och han släppte in honom genom dörren
och stängde rakt framför nosen på vargen.</p>
<p><b>"Öppna dörren"! skrek vargen.
"Aldrig i livet"! svarade den lilla grisen.
"Det ska du få ångra", sa vargen.
"Jag tänker blåsa så hårt på ditt halmhus att det rasar,
och sedan äter jag upp er"</b>.</p>
<p>Vargen blåste så hårt på halmhuset att det rasade.
De två små grisarna sprang det snabbaste de kunde till det lilla huset av sten.
Deras bror släppte genast in dem och stängde dörren.
Vargen var andfådd och trött så han hann inte i kapp dem.
När han kom fram till det lilla stenhuset var grisarna redan inomhus.</p>
<h2>[[Del 3]]</h2>
<h3>Del 3</h3>
<p><b>"Öppna dörren"! skrek vargen.
"Aldrig i livet", svarade den lilla grisen.
"Då så"! vrålade vargen.
"Då blåser jag på ditt hus tills det rasar ihop,
och sedan äter jag upp er alla tre"!</b></p>
<p>Vargen blåste... och blåste...och blåste tills han alldeles trött.
Ingenting hände.
Det lilla stenhuset höll, och innanför dörren stod
de tre grisarna och skrattade.</p>
<p><b>"Det ska ni få ångra", sa vargen.
"Nu klättrar jag upp på taket och tar mig ner genom skorstenen"</b>.
De tre små grisarna skyndade sig att göra eld
i den öppna spisen medan vargen
ställde en stege mot väggen och tog sig upp på taket.</p>
<p>Han steg fram till skorstenen och gled ner i den...
<b>"Hjälp! Hjälp! Jag brinner upp"</b>! skrek vargen.
Med brinnande svans klättrade han upp i skorstenen igen.
Han skrek av smärta när han sprang in i skogen och försvann för alltid.</p>
<p>De tre små grisarna skrattade hjärtligt.
De tog varandra i hand och dansade av glädje.
De tre små grisarna ville inte skiljas åt.
De bodde tillsammans i det lilla stenhuset
och de hade alltid mycket roligt.</p>
<h1><center>Slut</center></h1>